thisbeautifulmess

Ser sjukt mycket fram emot nästa vecka, äntligen! Jag har hittat någonting jag verkligen brinner för, tror jag. Mitt intresse växer ju mer jag lär mig och ju mer jag lär mig desto mer vill jag veta. Jag ser mig själv i andra miljöer i framtiden, mer uppklätt, mer propert, mer proffesionellt. Hur vet man säkert vad som är ens egen innersta vilja snarare än andras förväntningar på en? Vill jag verkligen, eller tror jag bara att jag vill för att jag har alla möjligheter i världen att faktsikt förverkliga det här?

Jag längtar så jävla mycket till sista mars, då jag ÄNTLIGEN för krama om emma och Malin på samma gång. skratta och gråta tillsammans igen. Prata om allt och inget, om allt som varit och allt som kommer. Mycket jobb fokuserar känslorna på annat, men när känslorna rinenr över mig, när jag blir arg, ledsen, orolig, rädd, glad, exhalterad, lycklig eller fundersam, saknar jag er så det gör ont. Äntligen är det inte så långt kvar tills jag får krama er igen. Att flyga till New York, en helt främmande stad i ett land jag aldrig tidigare besökt, längre från hemma än jag någonsin varit, kommer vara som att komma hem.